De senaste dagarna har jag haft båda hundarna sittandes bredvid varandra, sagt stanna till en av dom och sedan kallat in den andra. I början kom båda samtidigt ibland och ibland satt båda kvar men nu börjar dom förstå uppgiftens mening. Jag belönar ju både den som kommer på rätt kommando och den som sitter kvar. När vi har gjort ett eller två lyckade försök så får dom spring och lek-kommando. Sen busar vi runt lite ett tag och sen gör vi eventuellt om samma grej. Det här är väl egentligen träning som vi borde ha börjat med för länge sen men det har inte blivit av helt enkelt. Men nu så :)

Den här bloggen har vilat alldeles för länge så nu ska jag försöka komma igång igen. Anledningen till att bloggen blev så seg är väl helt enkelt för att jag inte direkt gjort så mycket hundrelaterat förutom våra dagliga promenader. Man fastnar lätt i ett beteende och är för lat att ta sig ur det. Men igår var Sandra här med sin Uno och jag kände genast hur träningsmotivationen kom tillbaka! Jag tog ut en hund i taget och vi tränade mest på att bygga upp kontakten mellan hund och förare. Hundarna hälsade aldrig på varandra utan vi tog oss närmare och närmare varandra och sen gick vi en promenad. Jag trodde att Alice skulle bli förbannad som tusan, särskild när det kom en annan hund till hennes hemmaplan men hon höll bra fokus på mig och en kamptross. Sam var lite svårare att få kontakt med och han blev lite stressad och frustrerad men efter ett tag gick det bra även med honom. Alice har blivit otroligt lyhörd och ibland känns det nästan som att hon reagerar på saker jag tänker! Hon får gå lös hemma väldigt ofta eftersom jag litar på henne mer än Sam. Dock har Sam gjort riktigt framsteg i inkallningen, jag började sent i höstas med en ny metod som har fungerat riktigt bra. Kan försöka beskriva den i ett annat inlägg någon gång...